Som de rättrogna kristna vi är anser vi här på bloggen att
människan är skapelsens krona och naturens herre, och som makthavare är det
förstås vår plikt att förtrycka och plåga floran och faunan så att vi kan
behålla vår topposition.
Oljeutsläpp är t.ex. bra för att hålla sjöfåglar på mattan,
övergödning av åkrarna rensar sjöar och hav på uppkäftiga fiskar, utsläpp av
svaveldioxid och kväveoxider får molnen att regna syra som förvandlar både
däggdjur och växter till en grå pudding fri från rebelltankar, och så vidare.
Men all miljöförstöring är inte bra! Överutnyttjande av
jordens resurser och tillväxtbaserad ekonomi går ofta hand i hand med profit,
och eftersom det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en
rik att komma in i Guds rike (Matt 19:24) så bör vi ibland undvika slit-och-släng-produkter
till förmån för hållbara och miljövänliga prylar för att på det viset minimera
antalet rika fabrikörer.
Och vilken är den slit-och-slängigaste produkten av dem alla?
Jo, det är förstås kulspetspennan!
Med det här inlägget vill vi få våra trogna flockmedlemmar
att hjälpa så många som möjligt av pennfabrikörerna att sluta smutta på Mammons
spenar, och som bonus lotsa en del av den profithungriga reklambranschen till
fattigdomsalstrande arbetslöshet. Detta genom att ersätta kulspetspennor i
allmänhet, och reklampennor i synnerhet.
Många tror att det räcker att köpa sig en reservoarpenna och
sedan använda den istället för slit-och-släng-pennor, men de flesta
reservoarpennor kräver dyra refillpatroner, och pennorna med kolvsystem kräver ofta
professionellt underhåll och reservdelar. Och sådant leder till rikedom för refillmakare och reparatörer.
För att minimera resursförbrukningen och profiterandet så
krävs det s.k. "pipettpennor", dvs reservoarpennor utan rörliga delar
och engångspatroner, pennor som (t.ex. med pipett) fylls direkt i pennkroppen.
De sluga pennfabrikörerna tillverkar vanligtvis inte några
pipettpennor, men en del av deras profitalstrande skapelser går lätt att
konvertera själv!
 |
| En Kaweco Sport "Classic" med hatten trädd över pennans kropp. Pennan är i detta läge 130 mm lång. |
Modellen vi har valt att ta upp här - Kaweco Sport - har
valts på grund av dess relativt låga pris och tidlösa design, men metoden som
beskrivs fungerar på alla reservoarpennor med kropp i hel plast, som är avsedda att användas med engångspatroner (och/eller med s.k. "cartridge converters"). Metallpennor
är olämpliga eftersom bläcket kan komma att förstöra metallen, eller få metallen
att klägga igen pennans gälar.
Först så kanske vi ska beskriva hur en reservoarpenna
fungerar.
Pennan har tre grundläggande delar; En reservoar för
bläcket, en matningssektion med rör och gälar som med kapillärkraft suger
bläcket genom pennan, och en metallnäbb som smekande över papperet deponerar bläcket. Den
del av näbbens spets som berör papperet består vanligtvis av en volframlegering
som kräver flera mänskliga livstider av skrapande mot papper för att slitas ut.
 |
| Samma Kaweco Sport "Classic" med hatten påskruvad. Pennan är i detta läge 105 mm lång. |
Nå. Pennan som vi moddar här är alltså en Kaweco Sport. Den
finns i tre reservoarpennevarianter; "Classic Sport" (från 1935), "Ice
Sport" (i klar plast), och "Al Sport" (i aluminiumlegering). Den sista bör som sagt
undvikas, men både "Classic Sport" och "Ice Sport" går utmärkt
att konvertera till pipettpennor.
Tyvärr säljs plastvarianterna inte i så många svenska
butiker, men vi har hittat ett ställe här där pennorna finns att beställa.
Annars är pennorna vanligt förekommande i Tyskland (Kaweco är tyskt) om man
vill krångla med tyska för att komma billigare undan.
Moddningskittet som behövs finns för några tior på t.ex.
Clas Ohlson (gängtejp, silikonbaserat armaturfett).
Vi har testat flera bläcktyper grundligt, och det räcker med
gängtejp för att hålla tätt om man använder J. Herbins bläck (vi har
testat "Lie De Thé", "Terre De Feu" och "Bleu
Pervenche") eller Pelikans 4001 "Brillant-Schwarz".
Alla bläck från Lamy och Private Reserve vi har prövat har
dock sakta men säkert smitit förbi teflonpackningen, så för att vara på den
säkra sidan bör gängtejpen kompletteras med silikonbaserat armaturfett.
1. Skruva bort pennans hatt.
2. Skruva isär greppsektionen och pennkroppen.
3. Applicera ett tunt lager armaturfett på greppsektionens
gängor (inte på pennkroppens utvändiga gängor!)
4. Vira ett enkelt lager gängtejp över gängorna och
armaturfettet.
5. Applicera ett tunt lager armaturfett på utsidan av gängtejpen.
6. Fyll pennans kropp med ca 2,7 ml pigmentfritt
vattenbaserat bläck (dvs inte tusch eller järngallusbläck) med hjälp av en
pipett eller spruta. Se till att inte blanda ihop den runda kroppen med pennans 8-kantiga hatt. Om du inte kan mäta exakt så fyll kroppen upp till de invändiga gängorna (inte förbi någon gänga).
7. Skruva ihop pennans greppsektion och kropp.
8. Skruva eventuellt på pennans hatt.
 |
1. Pennans hatt
2. Pennans kropp (med gängor för fastskruvande av hatt)
3. Pennans näbb monterad i greppsektionen
4. Greppsektionen (döljer här matningssektionens gälar)
Röd pil visar vilka gängor som ska smörjas och tejpas. Var noga med att inte tejpa och smörja någon annanstans. |
Det är hela saken! Nu har du en penna som ytterst sällan
behöver fyllas på, och som när den behöver fyllas på tar billigt bläck i flaska. En bläckflaska på 50 ml räcker i åratal, och en rulle gängtejp och en tub
armaturfett räcker 20 gånger längre. Och själva pennan kommer att överleva dig (förutsatt
att du inte tappar den med en naken spets neråt)!
Den här svenska butiken har ganska bra utbud av bläck, medan den här svenska butiken har sämre utbud men fantastisk service (brukar skicka med gratisgrejer man inte beställt, typ presentkort). Notera att båda butikerna också säljer bläck som inte lämpar
sig för reservoarpennor; Järngallusbläck fungerar, men sliter ut pennorna (och
har en arkivbeständighet på åtminstone 2000 år), och pigmenterat bläck (tusch, "drawing
ink", "India ink") innehållandes pigment som kletar igen
reservoarpennor om de inte rengörs stup i kvarten.
Om du konverterar en ny Kaweco-penna så kan det vara en god
idé att först diska pennans delar grundligt så att ingen restolja från fabriken
riskerar att stoppa bläckflödet. Näbben och matningssektionen kan dras rakt ut
från greppsektionen om man försiktigt men bestämt nyper näbben och biten av greppsektionen
som sticker fram (det svarta bakom näbben) mellan tummen och pekfingret.
För att sätta ihop delarna igen så är det bara att placera
näbben mot matningssektionens baknäbbsformade del och sedan trycka tillbaks
både näbb och matningssektion samtidigt in i greppsektionen. Det låter mindre
busenkelt än vad det är... Se bara till att näbbens bakersta del sluter tätt mot näbbspåret
i matningssektionen, för annars kan bläck sippra fram i mellanrummet.
Hursomhelst så behöver du aldrig igen använda några slit-och-släng-pennor
för att skriva analogt, och färre människor kommer nekas inträde till
himmelriket på grund av ditt skrivande. Som bonus får du en penna med betydligt
mer underbar skrivkänsla än vilkensomhelst kulspetspenna.
Tyvärr levereras bläcket som behövs i återvinningsbara
glasflaskor, och om du slutar att skräpa ner världen med engångspennor och
refillpatroner så blir du moraliskt skyldig att kompensera miljövänligheten
genom lite proaktiva insatser. Du kan t.ex. då och då starta bilen kvällen
innan du ska köra någonstans, eller kissa på en myrstack samtidigt som du
stryper en gräsand.
Huvudsaken är att du gör något för att förgöra naturen... "Många
bäckar små", som det heter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar