onsdag 6 mars 2013

Tempelhunden Glenn djurplågad.

Tempelhunden Glenns vackra plyte.

Bibeln lär oss att "den av er som är fri från synd skall kasta första stenen" (Joh 8:8), och därför är vi här på Sveriges främsta kristna blogg ytterst försiktiga med just stenkastning. Bibeln nämner dock ingenting om andra projektiler än stenar, och det är ett faktum som verkligen kom till nytta nyligen.

Historien börjar egentligen i höstas då ett gossebarn kring 4 år som var ute och vallades av sin mor möttes av oss och tempelhunden Glenn. Utan provokation försökte barnet plötsligt sparka Glenn i ansiktet, men Glenn duckade undan och blev aldrig träffad. Den gången påstod barnets mor att pojken aldrig gjort så förut, men det var allt hon sa. Pojken blev inte tillrättavisad på något sätt alls.

Då försökte vi lugnt och stilla förklara för både pojken och modern varför det är fel att sparka på hundvalpar.

Det tycks dock inte ha fungerat. När vi häromdagen var ute och gick med tempelhunden dök samma par nämligen upp igen, och samma pojke rusade över på vår sida av gång- och cykelbanan och sparkade till tempelhunden i revbenen. Glenn var upptagen med att nosa på marken, och han hann inte värja sig alls.

När modern då kom med samma tama ursäkt så kände vi igen henne och hennes lilla återfallsförbrytare till skräpbarn. Medan vi undersökte om Glenn blivit skadad försökte modern och sonen fly till fots från brottsplatsen, vilket gav oss några viktiga ögonblick att fundera medan vi traskade ifatt dem.

Normalt hade ju den moraliskt riktiga åtgärden varit att döda barnet, men den lömska kvinnan hade uppenbarligen hittat ett teologiskt kryphål:

"Om en son är trotsig och upprorisk och inte lyder sin far och mor, inte ens när de tuktat honom [...] Då skall alla männen i staden stena honom till döds. Du skall utrota det onda ur folket."
(5 Mos 21:18-21)

Genom att inte uppfostra barnet så fråntog alltså modern slugt oss möjligheten att tillrättavisa barnet permanent. Då vårt tidigare försök att snällt tala barnet och modern tillrätta ju misslyckats fullständigt så kände vi oss mycket villrådiga; Vad gör man med folk som sparkar hundvalpar om man inte kan prata med dem eller döda dem?

När vi kom ikapp avskrädena så kom dock Herrens ljuvliga ingripande, och vi fylldes av gudomlig insikt om det rätta och riktiga i just denna delikata situation!

Så vi greppade den grisögda ormkvinnans handväska och slet bort den från hennes oformliga tjockisarmar. Därefter slungade vi den i en hög båge mot trädtopparna i den närbelägna skogen, och fast vi inte vet säkert så förutsätter vi att Herren såg till att väskan fastnade högt i ett träd på sin väg tillbaka ner mot jorden. För maximalt pedagogiskt genomslag.

3 kommentarer:

  1. Är ni helt jävla galne
    Hur fan kan ni säga att det är "Gud's" vilja att döda barnet ni borde ta en titt på fr själva i spegeln
    Ni är värre än dom då som ni kallar "terrorister" Ni gör samma saker under "gud's" namn
    Skäms på er och era jävla forntida tänkande
    Fuck you and good night

    SvaraRadera