Kändisporträtt: Eskil Erlandsson

Låt er inte luras! Bakom det förföriska leendet och den 

djupa blicken döljer sig inget annat än en typisk smålänning.
Fotomontage.

I Växjö stift brukar det sägas att en ny stjärna tändes den 25:e januari 1957. Mycket av hans bakgrund är höljt i dunkel, men vi vet att vintern då vår landsbygdsminister föddes var särskilt kall och mörk, och att den liksom varnade om vad som komma skulle...

Eskil föddes i en syskonfamilj av småländska stutbrottare i Torpa församling, och han tillbringade ungdomsåren som stråtrövare kring gränsen mot Sjuhäradsbygden. Han tycks tidigt ha utmärkt sig bland övriga smålänningar som särskilt smygig och lömsk, för de gamla vet att berätta att man inte hör Eskil komma. Man märker bara en svag odör någonstans mellan lök och gödsel, och förstås dödens kalla fingrar som smeker en över ryggen. Sen innan man vet ordet av har Eskil kommit och gått, och efter sig lämnat länsade skafferier, brända åkrar, lemlästade grisbönder, och ett hav av skändade jungfrur.

"Jag är smålänning först, och landsbygdsminister sedan", brukar han numera säga. Och det är också som smålänning herr Reinfeldt har haft mest nytta av sin minister... Plantera fuskexamen och sexköpsbevis hos arbetsmarknadsministern? Förlänga håret på folkkära artisters adoptivdöttrar? Hindra HPV-vaccinering av oönskade samhällsgrupper? Inget jobb är för smutsigt för Eskil, och många är de "distraherande skandaler" som bär hans våtvarma, stinkande och småländska fingeravtryck.