Angående "Glödlampskonspirationen" och vår kristna plikt.

Efter SVT:s visande av dokumentären "Glödlampskonspirationen" så har nätet surrat med oroliga och löst kringkastade idéer om lösning både från vänster och höger, och från rättroende liksom från hedningar. 

Om ni inte orkar eller hinner kolla på dokumentären (den tas - i ett i moln av ironi - bort från SVT Play 14:e juni 2012) så handlar den om "planned obsolescence", dvs grejer med onödigt inplanterade bäst före-datum. Alltifrån strumpbyxor konstruerade för att vittra sönder strax efter att konsumenten öppnat förpackningen till hemelektronik programmerad att sluta fungera även om prylarna skulle vara i toppskick veckan efter att garantin har gått ut¹.

Det här är ett samhällsproblem som effektivt skulle kunna lösas genom en kombination av ökade regleringar, liberaliseringar, och kristen tro. Här finns verkligen en chans för oss alla att mötas och sträva mot ett gemensamt mål!

Nåväl, här är RK:s sammanhängande förslag i tre enkla delar:

I steg ett bör staten med en serie drakoniska lagar och tunghänta byråkratiska initiativ identifiera, sortera och märka upp folket som pysslar med sådant här. En designer som med flit lurar unga flickor att kläderna som nyss var snygga numera är skämmigt fula kan t.ex. klassificeras som "Skithög av 3:e graden", en pamp vars företag i onödan byter processorsocklar i tid och otid kan få etiketten "Okynnesingenjör av 2:a graden", medan marknadsföringsnissar som skapar reklam för skrivare med självmordschip i kan få "Oförbätterlig sekulär propagandist av 1:a graden" tatuerat i pannan, och så vidare.

Steg två är en omställningsperiod inför de kommande liberaliseringarna. Under ett antal år får de uppmärkta och sorterade medborgarna med de mildare klassificeringarna chans att bättra sig och tydligt och sanningsenligt på bl.a. förpackningarna beskriva produkterna de är inblandade med, och samtidigt körs en massiv opinionsbildningskampanj för att justera övriga medborgares moralkompasser. "Judar" byts mot "gerillamarknadsföringskräk" i nazistisk och islamistisk litteratur, Vargen i Bamse ersätts med PG Gyllenhammar, Grön Ungdom utrustas med träklubbor och befogenhet att patrullera gatorna och misshandla människor som smusslar med bärbara skrivare, Reinfeldt utrustas med emo-lugg och vi kristna röstar brunt i kyrkovalet och ber extra högljudda böner (jag är inte expert på Islam, men om vi får låna muslimernas käcka torn så kanske vi kan använda dem för att riktigt maximera opinionsbildningens räckvidd?).

Och i steg tre kompenseras alla de demokratiskt tveksamma delarna av steg ett och två genom tillräckligt många avregleringar för att skapa ett nyliberalt paradis som inte ens Tove Lifvendahl vågat drömma om!

Här står det var och en fritt att efter förmåga och förstånd själva ge de fortfarande uppmärkta undermänniskorna en överdos av sin egen medicin. En barnvakt kan t.ex. bidra med att lämna designerns ungar ensamma tidigare än vad designern trodde när denne köpte barnvaktens tjänster, medan t.ex. en slaktare kan vara lite svajig med utgångsdatumet på köttfärsen som säljs till okynnesingenjören. Och reformerade kemister kan samarbeta med de snälla ingenjörerna för att tillverka kapslar - med förprogrammerad punktering - innehållandes vätecyanid, curare, natriumhydroxid och kattpiss som vi alla kan hjälpas åt att plantera i marknadsföringsnissarnas kläder, måltider, och kroppshåligheter.

Den här sanerande hybriden mellan gamla Nazityskland och världens idag mest nyliberala samhälle Somalia känns förstås en smula mindre behaglig än vår nuvarande slit och släng-kultur, men det beror främst på att steg två ännu inte är avklarat. Känn efter själv; Visst känns kronans flytande mindre läskig nu än i början av september 1992? Och hur känns det nu ett tag efter friskolereformen när det går en miljon obildade ungar på varje självmordsbombare? Och kändes inte FRA-lagen läskigare före införandet än vad den känns nu? Just precis! Bara man ger det lite tid så vänjer man sig, och så är det även med avskaffandet av det statliga våldsmonopolets och rättsamhällets ok.

Många "kristna" kanske förundras över detta inlägg, och dem vill jag påminna om Guds roll i vår tro. Det kan även för mig ibland kännas som att Andra och Tredje Mosebokens och Första Kungabokens instruktioner och idéer om folkmord är en smula omoderna nu när bronsåldern inte längre är så "hipp" eller "inne", men ersatte inte Gud den antinazistiske påven Pius XI med den nazistiske och folkmordsförtjuste Pius XII 1939? Jo, det var precis vad Gud gjorde; I sin allvetande vishet alldeles lagom för nazisternas folkmord!

 Och vi ska inte glömma att den i Rwanda fasligt populära Katolska kyrkan också gjorde vad den kunde för att bidra till folkmordet på 800 000 tutsier så sent som 1994. Eller att de kristna polackerna och de rättroende italienarna ägnar sig åt betydligt mer etnisk rensning av zigenare än vad de sekulära svenskarna förmår 2012.

Lägg märke till kvinnans hedniska bärteknik;
Genom att välja att bära barnet över vattenytan
istället för under densamma så obstrueras mordet.
Hennes metod är vare sig kristen eller effektiv.

För så är det; Bibeln blir aldrig omodern, och Guds ord är aldrig förhastade eller provisoriska. Och om religionsfriheten ska vara någonting värd så måste den användas, vi som kristna måste alltid anstränga oss för att vrida verkligheten så att den passar vår tro. Och inte bara när det kommer till böner, brännoffer, hets mot folkgrupp, och andra sådana politiskt korrekta och lättsmälta halvmesyrer, utan även - och i synnerhet - när våra humanistiska (=djävulska) begär leder in oss på den breda vägen. Ja, det är (psykiskt) jobbigt att t.ex. mörda barn (5 Mos 21:18), men det förändrar inte det faktum att det är vår plikt mörda barnen².

Eller som i det här fallet; Marknadsföringsnissarna, ingenjörerna, kapitalisterna, och alla andra som medverkar till produkter av alltför usel kvalitet.

¹ Om SVT:s schema inte passar ditt så kan förhoppningsvis Roy Harper fungera som substitut, ifall nu inte YouTube saboterar den här länken...: http://www.youtube.com/watch?v=ZjSEVSvDkhw

² Bibeln specificerar uppstudsiga och vanartiga barn, men det råder vare sig vetenskapligt eller teologiskt konsensus om vad som egentligen utgör uppstudsighet eller vanartighet. Sådant är aldrig statiskt, och eftersom Guds ord inte gärna godtyckligt kan anpassas efter världsliga kulturnycker så måste vi kristna för säkerhets skull mörda samtliga barn.