lördag 17 mars 2012

Det, som skit vi kalla, med annat namn dock lika grufligt doftar.

Ofta sammanfaller inte infödingars namn på ställen med resten av världens, och ibland uppstår förvirring på grund av politiska vansinnen...

Grekland kallas av greker för "Helena", Taiwans invånare kallar sitt projekt för "Kina", Carl Bildt kallar Skopjestaten för "Makedonien" medan melodifestivalsnissar kallar åbäket för "FYROM" (the former Yugoslav Republic of Macedonia), Egypten kallades av sitt folk för "Svartland", och vad Östhavet/Japanska havet/Orientaliska havet/Koreanska havet/Kinesiska havet/Koreabukten/Vänskapshavet/Fredshavet ska kallas är ingen överens om alls.

Därför kan det vara avslappnande och mysigt att fundera över att alla är överens om vad Småland ska kallas (till och med smålänningarna själva!). Historieförfalskare förklarar namnet med att skiten består av flera små "länder", medan kvinnan på gatan vanligtvis förutsätter att namnet kommer sig av de små penisarna som hälften av invånarna bär.

De har endast rätt i att namnet är deskriptivt, men det behandlar invånarnas värde och inget annat. Den äldre västgötalagen - som är grunden för vår civilisation - slog fast olika böter för olika brott; Den som mördade en människa fick böta 21 marker, den som okynnesklippte någons hår fick böta 12 marker, medan den som avlivade en smålänning fick böta ungefär 13 marker.

Många läsare blir säkert förvånade över att det var dyrare att döda en usel smålänning än vad det var att sabotera någons frisyr, men förklaringen till det är att man under medeltiden inte såg skuld som något absolut.

I dagens juridiska system är man antingen skyldig eller oskyldig, men förr kunde domarna dra ner på straffet om någon dömdes med halvtaskiga bevis. I fallet med hår så är det ju så att det växer ut, och det var därför inte helt lätt att bedöma fallen när de väl kom till tings. Man kompromissade sig då fram till att sätta ett ganska lågt straff för frisyrsabotage för att på så vis kunna döma både skyldiga och oskyldiga barberare rättvist lika.

I dagens Sverige lever den rättstraditionen bara kvar i form av privatkopieringsersättning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar