 |
Tempelhunden Glenns vackra plyte. |
Bibeln lär oss att "den av er som är fri från synd
skall kasta första stenen" (Joh 8:8), och därför är vi här på Sveriges
främsta kristna blogg ytterst försiktiga med just stenkastning. Bibeln nämner
dock ingenting om andra projektiler än stenar, och det är ett faktum som
verkligen kom till nytta nyligen.
Historien börjar egentligen i höstas då ett gossebarn kring
4 år som var ute och vallades av sin mor möttes av oss och tempelhunden Glenn.
Utan provokation försökte barnet plötsligt sparka Glenn i ansiktet, men Glenn
duckade undan och blev aldrig träffad. Den gången påstod barnets mor att pojken
aldrig gjort så förut, men det var allt hon sa. Pojken blev inte tillrättavisad
på något sätt alls.
Då försökte vi lugnt och stilla förklara för både pojken och
modern varför det är fel att sparka på hundvalpar.
Det tycks dock inte ha fungerat. När vi häromdagen var ute
och gick med tempelhunden dök samma par nämligen upp igen, och samma pojke rusade över
på vår sida av gång- och cykelbanan och sparkade till tempelhunden i revbenen.
Glenn var upptagen med att nosa på marken, och han hann inte värja sig alls.
När modern då kom med samma tama ursäkt så kände vi igen
henne och hennes lilla återfallsförbrytare till skräpbarn. Medan vi undersökte
om Glenn blivit skadad försökte modern och sonen fly till fots från
brottsplatsen, vilket gav oss några viktiga ögonblick att fundera medan vi
traskade ifatt dem.
Normalt hade ju den moraliskt riktiga åtgärden varit att
döda barnet, men den lömska kvinnan hade uppenbarligen hittat ett teologiskt
kryphål:
"Om en son är trotsig och upprorisk och inte lyder sin
far och mor, inte ens när de tuktat honom [...] Då skall alla männen i staden
stena honom till döds. Du skall utrota det onda ur folket."
(5 Mos 21:18-21)
Genom att inte uppfostra barnet så fråntog alltså modern slugt
oss möjligheten att tillrättavisa barnet permanent. Då vårt tidigare försök att
snällt tala barnet och modern tillrätta ju misslyckats fullständigt så kände vi
oss mycket villrådiga; Vad gör man med folk som sparkar hundvalpar om man inte
kan prata med dem eller döda dem?
När vi kom ikapp avskrädena så kom dock Herrens ljuvliga
ingripande, och vi fylldes av gudomlig insikt om det rätta och riktiga i just
denna delikata situation!
Så vi greppade den grisögda ormkvinnans handväska och slet
bort den från hennes oformliga tjockisarmar. Därefter slungade vi den i en hög
båge mot trädtopparna i den närbelägna skogen, och fast vi inte vet säkert så
förutsätter vi att Herren såg till att väskan fastnade högt i ett träd på sin
väg tillbaka ner mot jorden. För maximalt pedagogiskt genomslag.